Invigning av det marina föreningshuset

I lördags invigdes det marina föreningshuset. Även om det främst är sjöscouternas hemvist är det också fritt fram för andra föreningar att hålla sina möten och sammankomster där. Marina föreningshuset ligger som sig bör vid vattnet och kan nås såväl via land som via vattenvägen. Byggandet av föreningshuset har tagit lite mer än ett år sedan de första spadtagen som togs i september i fjol. Tanken är att sjöscouterna ska anordna café under helgerna och vid de tillfällena även finnas t.ex. konstutställningar eller intressanta föredrag. Förutom elever med musikprofil på Upplands-Bro gymnasiet deltog Caroline av Ugglas och hade en dialog med Christer Spjut, sekreterare i sjöscouterna, om scouternas betydelse för barns utveckling. Jag gav ett hjärta i kristall från Bro glasbruk som symbol för klar luft och rent vatten. Invigningen skedde i strålande sol och klarblå himmel och med vattnet glittrande i viken nedanför. Vi har alla haft något med scouterna att göra och vad är bättre än att leva efter scouternas motto ”Alltid redo”.

Melodifestival och Alzheimerdagen

Vad är festligare än melodifestival? Vår dagliga verksamhet för personer med funktionsnedsättning har haft uttagning till melodifestivalen som äger rum i Upplands Väsby. Flora salen i Bro smyckades med blommor som glittrade i kapp med deltagarna. Det var fullsatt och åhörarna fick höra gamla slagervinnare framförda av ungdomar i den öppna verksamheten. Ungdomarna visade stort mod när de stod framför åhörarna och framförde sina favoriter. Juryn kom från vår Kulturskola. Vann gjorde Ted Gärdestads sång ”Jag vill ha en egen måne” personligt framförd på ett sätt som grep lyssnarna och som lockade fram tårar i mer än ett öga. Vinnaren kommer att delta i Melodifestivalen i Upplands Väsby. Alla deltagarna belönades med medalj och blommor och glädjen stod högt i tak.

Den 23 september var det den internationella Alzheimerdagen. 150 000 svenskar har idag någon form av demens. 500 000 anhöriga är på ett eller annat sätt påverkade av släktingar som har demens. Vår kommun bedriver modern demensvård och det finns tillgång till 13 olika stödgrupper. Tanken bakom vården är att minska behovet av psykofarmaka och ersätta mediciner med aktiv vård genom olika arbetsmetoder för att höja livskvaliteten hos personer med demens. Tack vare vår äldrepedagog Miriam Brocknäs har vårt arbete med demensvård utvecklats på ett sätt som synligt ökar de drabbades livskvalitet. Ett sätt har varit konstgrupper där deltagarna har målat efter olika tema. Målningarna är fantastiska på den fotoutställning som visar deltagarnas målande kan man se hur de har utvecklats från att vara försiktiga och endast använda del av målarduken till att måla med stora drag och använda allt ledigt utrymme. Fotoutställningen flyttas till Stockholms stadshus den 1 oktober 2011. Flera andra kommuner har framfört att man är intresserade att veta mer om vår kommuns demensvård. En aktiv och modern demensvård är särskilt viktig inte minst mot bakgrund av att det inte finns några lagregler som direkt reglerar skydd och rättssäkerhet i demensvården.

Vad vore hösten utan konsrunda?

Vad vore hösten utan konstrunda? Konstrundan ägde för femte året i rad rum i helgen och i år var skyltningen sådan att det tydligt visades var det fanns konstnärer att besöka. Samlingsutställningen på Villa Skoga visade tydligt på den mångfald av konst som finns i vår kommun. Invigningen anspelade dels på konstens utveckling och betydelse alltsedan våra anfäder skildrade sin omgivning genom att med kol och olika metalloxider. På konstrundan var 58 konstnärer var representerade. Den yngsta deltagande konstnären var Camilla som med sina femton år visade att det även finns unga konstnärer i vår kommun. Såväl keramik, måleri som konst i metall och dikter fanns representerade på årets konstrunda. Den tecknade och målade konsten sträckte över allt från manga till olja, akryl och flödande pasteller. Våra konstnärer håller hög klass och det fanns konst för alla smaker, allt från natursköna tavlor till färgsprakande icke figurativa verk. Årets välbesökta konstunda var ovanligt färgsprakande och diversifierad.

Konsten speglar sin tid och kan hjälpa oss att förstå dåtid likväl som nutid och framtid. Konsten kan även få oss att fundera över livet och vara stöd i en önskad samhällsutveckling. I vissa fall får oss konsten att njuta. Ett liv utan konst vore endast existens.

Konsert vid Lillsjön

Årets ungdomskonsert har ägt rum vid Lillsjön. I år var vädret fantastiskt med högsommarvärme och uppehåll, inte en droppe regn så långt ögat kunde nå. Ungdomens hus hade på sedvanligt sett arrangerat konserten med ungdomsband från när och fjärran. Ungdomar från såväl Bro som Kungsängen lyssnade dansade och sjöng tillsammans med sina artister. Konserten gick lugnt till väga och nattvandrarna, Unga för Unga, fritidspersonal och polis hade möjlighet att gunga med till musiken.

Bostadsrättsföreningen Ekhammar har fyllt 40 år

Bostadsrättsföreningen Ekhammar har fyllt 40 år, något som firades med en fest. Chilenska dansare vuxna och barn underhöll livfullt med chilensk dans och chilensk indiandans. Jag höll ett tal om utvecklingen av kommunen och betonade behovet av expansion. Ska vi expandera krävs det att kommunen är attraktiv inte bara genom att erbjuda bra skola, vård och omsorg utan även att kommunen har attraktiva offentliga rum och mötesplatser. Festen var välbesökt och många av besökarna hade bott inom föreningen i åtskilliga år. Föreningen är en välmående förening och den största oro man hade var hur den nya Va-taxan slog mot föreningen. Jag informerade om att det kommer att göras en ny undersökning av Va-taxan i syfte att säkerställa rättvisa taxor.

Tid för reflektion

Efter en händelserik sommar kommer sakteliga hösten med tid för reflektion. Massakern på ön Utöya i Norge visar tydligt sårbarheten i det öppna samhället. Vi tänker på de ungdomar som så tragiskt och meningslöst miste sina liv när de träffades för att umgås och diskutera politik. Vi får aldrig ge efter för våldet och vara uppmärksamma på när det pågår aktiviteter som är ett hot mot en fredlig samhällsutveckling. Demokratin är en ömtålig blomma som behöver såväl vatten som skydd mot vind och kyla. Det blåser onekligen kyliga vindar inte bara i Europa utan även i världen i övrigt. Inte bara annalkande stormar och riklig nederbörd utan även när det gäller ekonomin blåser det snålblåst. I Europa har den tyska ekonomin uppförsbacke. Grekland har levt över sina tillgångar och människor protesterar genom stenkastning och bränder när regeringen nu genomför åtstramningar som är villkor för att EU ekonomiskt ska hjälpa landet. I Storbritannien har ungdomar protesterat i större städer i form av våldsamma ungdomsupplopp. Italien, Spanien, Irland och Portugal har samtliga stora ekonomiska problem. Till och Med Berlusconi talar om att spara, ta itu med korruptionen och höja skatten även om han tidigare jämfört att betala skatt med stöld från folket. Spanien har en extremt hög ungdomsarbetslöshet och har svårt att få fart på sitt näringsliv. Orsaken är att ytterst lite av det spanska näringslivet är spanskt, utan är utsålt till andra länder eller filialer till företag so har sitt huvudkontor utanför Spanien. I ekonomiskt kärva tider är det alltid lättare för ett utländskt bolag att skära ned än för ett inhemskt bolag. I dåliga tider drabbas därför Spanien hårt. När ekonomin förbättras dröjer det till investeringarna når Spanien och i ofta når de inte ens landet. Om vi tittar utanför Europa så USA har alltid setts som en garant för en fungerande världshandel. Detta även om USA:s skuldbörda ökades rejält under George Busch ledning och sedan har fortsatt att öka om än i lägre takt . Nedgraderingen av USA:s kreditvärdighet gav därför resten av världen en chock. Inte för att nedgraderingen inte var befogad utan för att det synliggör att världens största ekonomi inte är den starkaste och inte kan fungera som den dragare vi är vana vid. Japans ekonomi är lamslagen efter naturkatastrofen som slog mer eller mindre ut landets kärnkraft. Kinas frammarsch på den ekonomiska arenan har inte undgått någon och det finns skäl att fråga sig vad som händer med världsekonomin om Kina skulle få verklig fart på sin nationella marknad.

I osäkra tider blir rädslan en faktor att räkna med. Jag tänker då på den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt uttalade om den ekonomiska situationen under depressionen 1933 ” So, first of all, let me assert my firm belief that the only thing we have to fear is fear itself -- nameless, unreasoning, unjustified terror which paralyzes needed efforts to convert retreat into advance.” Detta uttalande gäller än idag såväl på lokal, regional, nationell som internationell beslutsnivå och faran att rädslan för ekonomisk nedgång bidrar till nedgången kan vara skadligare för ekonomin i världen än själva nedgången.