Tid för reflektion

Efter en händelserik sommar kommer sakteliga hösten med tid för reflektion. Massakern på ön Utöya i Norge visar tydligt sårbarheten i det öppna samhället. Vi tänker på de ungdomar som så tragiskt och meningslöst miste sina liv när de träffades för att umgås och diskutera politik. Vi får aldrig ge efter för våldet och vara uppmärksamma på när det pågår aktiviteter som är ett hot mot en fredlig samhällsutveckling. Demokratin är en ömtålig blomma som behöver såväl vatten som skydd mot vind och kyla. Det blåser onekligen kyliga vindar inte bara i Europa utan även i världen i övrigt. Inte bara annalkande stormar och riklig nederbörd utan även när det gäller ekonomin blåser det snålblåst. I Europa har den tyska ekonomin uppförsbacke. Grekland har levt över sina tillgångar och människor protesterar genom stenkastning och bränder när regeringen nu genomför åtstramningar som är villkor för att EU ekonomiskt ska hjälpa landet. I Storbritannien har ungdomar protesterat i större städer i form av våldsamma ungdomsupplopp. Italien, Spanien, Irland och Portugal har samtliga stora ekonomiska problem. Till och Med Berlusconi talar om att spara, ta itu med korruptionen och höja skatten även om han tidigare jämfört att betala skatt med stöld från folket. Spanien har en extremt hög ungdomsarbetslöshet och har svårt att få fart på sitt näringsliv. Orsaken är att ytterst lite av det spanska näringslivet är spanskt, utan är utsålt till andra länder eller filialer till företag so har sitt huvudkontor utanför Spanien. I ekonomiskt kärva tider är det alltid lättare för ett utländskt bolag att skära ned än för ett inhemskt bolag. I dåliga tider drabbas därför Spanien hårt. När ekonomin förbättras dröjer det till investeringarna når Spanien och i ofta når de inte ens landet. Om vi tittar utanför Europa så USA har alltid setts som en garant för en fungerande världshandel. Detta även om USA:s skuldbörda ökades rejält under George Busch ledning och sedan har fortsatt att öka om än i lägre takt . Nedgraderingen av USA:s kreditvärdighet gav därför resten av världen en chock. Inte för att nedgraderingen inte var befogad utan för att det synliggör att världens största ekonomi inte är den starkaste och inte kan fungera som den dragare vi är vana vid. Japans ekonomi är lamslagen efter naturkatastrofen som slog mer eller mindre ut landets kärnkraft. Kinas frammarsch på den ekonomiska arenan har inte undgått någon och det finns skäl att fråga sig vad som händer med världsekonomin om Kina skulle få verklig fart på sin nationella marknad.

I osäkra tider blir rädslan en faktor att räkna med. Jag tänker då på den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt uttalade om den ekonomiska situationen under depressionen 1933 ” So, first of all, let me assert my firm belief that the only thing we have to fear is fear itself -- nameless, unreasoning, unjustified terror which paralyzes needed efforts to convert retreat into advance.” Detta uttalande gäller än idag såväl på lokal, regional, nationell som internationell beslutsnivå och faran att rädslan för ekonomisk nedgång bidrar till nedgången kan vara skadligare för ekonomin i världen än själva nedgången.