Cancer - vår tids folksjukdom

Cancer är en sjukdom som på olika sätt drabbar många i vårt samhälle- direkt eller indirekt. Men först när sjukdomen drabbar den egna familjen eller släkten förstår man på allvar hur skoningslös den kan vara om man inte lyckas bekämpa den i tid. Under 2013 blev sjukdomen en verklighet i min nära släkt.

Tre dödsfall i släkten under kort tid, min faster, min pappa och min svåger - alla tre relaterade till cancer. Personer jag hade nära relationer till. Dessutom var vi tvungna att låta vår bästa hundvän somna in i januari 2013, även hon hade fått cancer. Forskningsframsteg när det gäller bekämpning av cancer är något av det viktigaste inom medicinsk forskning.

Det går inte att förbereda sig på hur man reagera på beskedet om att någon har cancer, än mindre när någon dör i sjukdomen. Sjukdomens förlopp är också individuell och antingen tar det lång tid och om den inte går att bota så går den att hålla på halster eller så upptäcker man den i för sent skede och förloppet blir brutalt snabbt. För anhöriga och vänner är det tärande att se hur sjukdomen tar kommandot över livet för personer som man känner väl.

Jag beundrar min faster som trots att cancern gjorde att hon inte kunde höra och knappt se ändå hade kvar sin humor,ville ha kontakt och tänkte framåt. Att se hur hon tacklade sin sjukdom påminde mig om vikten av att bevara sin humor och goda humör även när det är riktigt svårt.

Jag fick i början av september information om att min pappa hade avlidit i hemmet av en hjärtinfarkt genom att två poliser kom hem till oss och berättade. Vid ett sådant tillfälle hinner man på kort tid tänka mycket. Min första tanke var innan poliserna lämnade beskedet att det kunde vara något av mina barn som råkat ut för olycka. När jag väl fick beskedet var det helt overkligt. Jag hade ju pratat med honom bara några veckor tidigare. Plötsliga dödsfall vänder upp och ner på livet och det är omöjligt att förstå att man aldrig mer kan pratas vid om ditt och datt utan måste nöja sig med att prata med ett foto. Bilder är stumma och dåliga ersättare för riktiga människor. Så här i efterhand kan jag inse att allt arbete med att arrangera begravning, tömma lägenhet, gå igenom dokument och göra bouppteckning distraherade tankarna. Arbetet leder också till ett avslut och hjälper att ta farväl.

När jag fick frågan om hur jag orkade med politiken under sådana omständigheter så svarade jag alltid att uppdragen i politiken var till hjälp eftersom det politiska arbetet kräver närvaro för att åstadkomma resultat.

Tid för grubblerier finns inte i politiken.

Att underlätta människors livspussel

En uppgift jag anser att vi har som politiker är att underlätta människors livspussel. Upplands-Bro är av hävd en pendlarkommun. Du bor här men måste arbetspendla till ditt arbete. Vår kommun har en förhållandevis ung befolkning. Många av våra medborgare flyttar hit med små barn. Så länge en av föräldrarna är hemma fungerar livspusslet. Men när barnen ska till förskola och skola och båda föräldrarna pendlar krävs det att logistiken fungerar. Min dröm är att i en familj ska en av föräldrarna kunna jobba i kommunen. Jag menar då inte främst med kommunal verksamhet. Min målsättning inför den här mandatperioden var att näringsidkare skulle etablera sig i kommunen och att detta skulle medföra 500 nya arbeten till kommunen. Jag är glad att det går framåt med bl.a. Altia, Cabby Husvagnar, Börjes, utvecklingen av Bruna industriområde vid Lidl och etableringen av Täby Galopp i Bro. Fler företag ger fler arbetstillfällen. Antalet nya arbeten är ännu inte uppe i de 500 som är mitt mål, men vi är på väg. Men nya etableringar ger inte bara nya arbetstillfällen utan medför även att människor väljer att flytta till kommunen. Avgörande för de som flyttar hit är tillgången på bostäder, förskolor och skolor, att omgivningarna är attraktiva och att kommunikationerna fungerar. Det är inte OK med skillnaden i turtätheten mellan Kungsängen och Bro. Jag är helt övertygad om att det är möjligt med tätare turer även till Bro.

Manifestation mot mäns våld mot kvinnor

Det var kallt, men kylan kändes inte i värmen från facklorna i fackeltåget. Vi startade vid Ekhammarskolan och gick till Kungsängens centrum. Kvinnojouren Annas årliga manifestation mot mäns våld mot kvinnor påminner oss om situationen för alla de kvinnor och barn som lever med faran att bli drabbade av våld i sina egna hem. Hemmet är i många fall kvinnans farligaste plats. Ljus tändes för de som inte överlevt det våld de utsatts för liksom för de som faktiskt lyckats ta sig ur ett våldsamt förhållande och hittat en fristad hos kvinnojouren. Sång och berättelser ur barnens perspektiv rörde och berörde. Ingen kvinna och inget barn ska behöva vara rädda i sitt eget hem för att mannen/pappan tänder snett och inte kan eller vill behärska sig, vare sig det beror på intag av alkohol eller bara dåligt humör. Blommor lades ned som symbol för alla de barn som mist sina mammor och blivit föräldralösa p.g.a. en våldsam familjefars agerande. Det ironiska är att så gott som alla dessa män ”ångrar sig” när de väl blir rättegång, och kommer med tusen undanförklaringar av kalibern att de egentligen inte slog så hårt, nja faktiskt knappt alls och inte kunde förstå att det skulle sluta så här. Faktiskt var det ju dessutom så att kvinnan var den som började och att det egentligen var hennes fel. När väl mannen kommer till insikt om vad han faktiskt gjort är det för sent. Kvinnan har avlidit av sina skador och barnen blivit föräldralösa. Kvinnojouren Anna är mer behövd än någonsin som en fristad för kvinnor och barn som lyckas fly mot en första anhalt i ett nytt liv utan risk för våld. Vi säkerställer kvinnojourens verksamhet genom att lägga mer pengar i budget.

Alla barn och ungdomar ska kunna lyckas

Upplands-Bro är en ung fortsatt expansiv kommun med många barn och ungdomar. Antalet barn i förskola och grundskola ökar. Upplands-Bros skolor ska vara bland Stockholms läns bästa skolor. Våra barn är framtidens vuxna och Alliansen i Upplands-Bro satsar på barn och ungas utbildning och fritid. Tack vare god ekonomisk hushållning med ett sparande under de närmast föregående goda åren, kan vi under lågkonjunkturåret 2013 tillföra vår utbildningssektor nästan 30 miljoner av vårt totala reformutrymme om över 50 miljoner. Framtiden börjar i skolan. Förskolan ska utveckla arbetssätt som främjar barns språkliga utveckling och matematiska tänkande. Alla barn ska kunna lyckas i skolan. Alla elever i grund och gymnasieskolan ska få möjlighet att förbättra sina resultat. Lärarna ska tro på sina elever och ha höga förväntningar så att varje barn kan utvecklas efter sin fulla förmåga. Lärarna, deras kompetens och förväntningar är avgörande för elevernas möjlighet att lyckas i skolan. Elever i grundskolan och gymnasiet som inte uppnår målen ska ha rätt till extra hjälp i form av speciallärare, läxhjälp, extra lektioner och sommarkurser. Barn kan av olika anledningar vara i behov av särskilt stöd under kortare eller längre tid. Barn med behov av särskilt stöd ska tidigt uppmärksammas och få det stöd de behöver för sin fortsatta utveckling. Vi följer i budgeten upp den tilldelning med hjälp av AFA-pengar som vi i år gjorde till barn i behov av särskilt stöd. Elevers möjlighet att fullfölja sin skolutbildning med minst godkända resultat är en förutsättning för att de senare i livet ska kunna välja ett yrke som de trivs med.

Vad vore livet utan konst?

Det var nu ett tag sedan föreningen Konstformer hade sin årliga konstrunda. Med 71 deltagande konstnärer är denna konstrunda den största i Sverige om man ser det i förhållande till antalet medborgare. Det är mycket arbete bakom en lyckad konstrunda. Allt från annonsering till att sätta upp plakat, banderoller och pilar för at märka ut var konstnärerna håller hus. Kvistaberg användes som lokal för första gången i Konstrundan och Åke Ahlberg och Yrjö Edelman ställde ut i den anrika byggnaden. Även observatoriet var öppet för dagen. Tillsammans med Eva Stina Engelbrekts som ställde ut smycken i glas ställde jag ut fotografier på café Mazarin. Anledningen är att min dotter Camilla för andra året i rad ställde ut sina Mangateckningar, men eftersom hon just nu är utbytesstudent i Taiwan så kunde hon inte själv närvara. Jag fick då infallet att eftersom jag ändå skulle vara närvarande på hennes visning så kunde jag lika gärna själv ställa ut. Det blev fotografier. Jag har alltid tyckt om att fotografera. Mer kontinuerligt började jag under den tiden jag bodde i Zagreb. En stad som är mycket tacksam att fotografera i. Att hitta vinklar och perspektiv som gör det vardagliga oväntat eller att fånga stunden tycker jag är en utmaning. Oväntade kombinationer som retar sinnet tilltalar mig. Jag ser fotografier som konstverk och varje fotografi har sitt uttryck. Fotografiers uppbyggnad och färger är viktiga för mig. Ett fotografi ska säga något även om det kan vara olika för olika personer. Mina bilder är inte fotoshoppade. Efter att själv ställt ut förstår jag än mer vilket enormt arbete det innebär att anordna och genomföra utställningar. Nyttig erfarenhet som ökar förståelsen för konstnärers situation. Känns speciellt att bjuda på sig själv som man gör när man ställer ut något som är betydelsefullt för en själv och sedan upplever hur betraktaren ser bilden kanske på ett helt annat sätt.

Återinvigning av återvinningscentral

Nu är Brunna Kretsloppscentral återinvigd efter renovering. Det var många som hängde på låset och så snart bandet var klippt startade en karavan av bilar lastade med skräp. Många uppskattade ord sades om den nygamla kretsloppscentralens ansiktslyft. Området är inte större med det känns såväl större som rymligare. Besökarna kan passera varandra utan att behöva trängas. En återvinningscentral är inte bara ett ställe där människor gör av med det som man inte behöver, utan är även en plats där man möte andra som är ute i samma ärende och då kan passa på och utbyta några ord. Återvinningscentralen är en viktig mötesplats och det är glädjande att Brunna kretsloppscentral har blivit en återvinningscentral de luxe. Dagen till ära serverades kaffe och tårta. En väl fungerande kretsloppscentral underlättar också för människor att vara miljömedvetna. Det som är extra glädjande är att nu finns det plats för att genomföra min dröm om en bytesbod, där man kan ställa möbler och andra saker som inte är trasiga. Arbetsfokus skulle kunna hämta, renovera och modernisera möblerna. För att sedan sälja. Det skulle innebära verklig återvinning till gagn för såväl den som lämnar möbeln, den som renoverar möbeln, den som säljer den renoverade möbeln som den som köper den renoverade möbeln. En bytesbod är också ett steg i riktningen mot ett hållbart samhälle.

Kilenkrysset etablerar sig i Upplands-Bro kommun

Den 27 juni skedde första spadtaget för Altia Sweden AB:s nya logistikcenter. Alla resor börjar med ett första steg liksom alla byggen börjar med ett första spadtag. Första spadtaget symboliserade inte bara att Altia Sweden AB, en ledande aktör inom den nordiska vin och spritbranschen genom företaget Kilenkrysset etableras sig här. Utan även symbol för samarbete kommunen – Kilenkrysset. Och steg i rätt riktning för att genomföra visionen att du ska kunna bo, leva och arbeta i Upplands-Bro. 22 000 kvm stora logistikcentret tas i bruk sista kvartalet 2013. Byggnation startar 2012. Detta är den andra etableringen i Brunna på kort tid. Den första var Cabby husvagnar. Etableringen bidrar till utvecklingen av Brunna, och bidrar till att omforma e-18 stråket som ett dynamiskt företagsstråk med företagsetableringar, service och mötesplatser. Vi är mycket glada att Kilenkrysset har hittat detta fantastiska etableringsläge och ser framemot ett fortsatt givande samarbete inte bara med Kilenkrysset utan även med Altia Sweden AB. Jag är extra glad eftersom denna etablering kommer att innebära att cirka 100 nya arbetstillfällen kan komma till kommunen. Varje nytt arbetstillfälle för oss närmare min dröm att det i en familj ska vara möjligt för en partner att arbeta i kommunen. Familjers livskvalitet ökar och livspusslet underlättas av att det finns möjlighet att arbeta nära hemmet.