söndag 23 mars 2014

Cancer - vår tids folksjukdom

Cancer är en sjukdom som på olika sätt drabbar många i vårt samhälle- direkt eller indirekt. Men först när sjukdomen drabbar den egna familjen eller släkten förstår man på allvar hur skoningslös den kan vara om man inte lyckas bekämpa den i tid. Under 2013 blev sjukdomen en verklighet i min nära släkt.

Tre dödsfall i släkten under kort tid, min faster, min pappa och min svåger - alla tre relaterade till cancer. Personer jag hade nära relationer till. Dessutom var vi tvungna att låta vår bästa hundvän somna in i januari 2013, även hon hade fått cancer. Forskningsframsteg när det gäller bekämpning av cancer är något av det viktigaste inom medicinsk forskning.

Det går inte att förbereda sig på hur man reagera på beskedet om att någon har cancer, än mindre när någon dör i sjukdomen. Sjukdomens förlopp är också individuell och antingen tar det lång tid och om den inte går att bota så går den att hålla på halster eller så upptäcker man den i för sent skede och förloppet blir brutalt snabbt. För anhöriga och vänner är det tärande att se hur sjukdomen tar kommandot över livet för personer som man känner väl.

Jag beundrar min faster som trots att cancern gjorde att hon inte kunde höra och knappt se ändå hade kvar sin humor,ville ha kontakt och tänkte framåt. Att se hur hon tacklade sin sjukdom påminde mig om vikten av att bevara sin humor och goda humör även när det är riktigt svårt.

Jag fick i början av september information om att min pappa hade avlidit i hemmet av en hjärtinfarkt genom att två poliser kom hem till oss och berättade. Vid ett sådant tillfälle hinner man på kort tid tänka mycket. Min första tanke var innan poliserna lämnade beskedet att det kunde vara något av mina barn som råkat ut för olycka. När jag väl fick beskedet var det helt overkligt. Jag hade ju pratat med honom bara några veckor tidigare. Plötsliga dödsfall vänder upp och ner på livet och det är omöjligt att förstå att man aldrig mer kan pratas vid om ditt och datt utan måste nöja sig med att prata med ett foto. Bilder är stumma och dåliga ersättare för riktiga människor. Så här i efterhand kan jag inse att allt arbete med att arrangera begravning, tömma lägenhet, gå igenom dokument och göra bouppteckning distraherade tankarna. Arbetet leder också till ett avslut och hjälper att ta farväl.

När jag fick frågan om hur jag orkade med politiken under sådana omständigheter så svarade jag alltid att uppdragen i politiken var till hjälp eftersom det politiska arbetet kräver närvaro för att åstadkomma resultat.

Tid för grubblerier finns inte i politiken.


Inga kommentarer: