Ungdomsavtal behövs!

Ungdomar har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Muren mellan skola och näringsliv måste rivas. Samarbete mellan skola och näringsliv måste öka. Men det räcker inte. För att minska ungdomsarbetslösheten måste företag, kommuner och stat de facto anställa fler ungdomar. Särskilda ungdomsavtal som tar hänsyn till ungas särskilda situation för personer under 25 år vore ett steg i rätt riktning. Genom ungdomsavtal där lönen är minst 75 % av lägstalönerna i riksavtalen kan ungdomar få värdefull erfarenhet och handledning och en fot in på arbetsmarknaden. Som förebild finns det avtal som Metall har tecknat. Enligt IF Metalls uppgörelse med arbetsgivarna riktar sig ungdomsavtalen till personer som är under 25 år och inte har yrkeserfarenhet. Anställningen ska innehålla handledning och utbildning och vara högst ett år med möjlighet till förlängning. Det måste också finnas en lokal uppgörelse mellan fack och arbetsgivare. Efter ett år krävs ett nytt godkännande av det lokala facket för att förlängning ska kunna ske. Målet med avtalet är att göra det lättare för ungdomar att få jobb i och trygga personalförsörjningen när många äldre går i pension.

Det är självklart så att ungdomsavtal passar bättre inom vissa yrkeskategorier än andra. Det är något som politiker och fack gemensamt måste bedöma. Det är tänkbart att ungdomsavtal kan vara ett bra alternativ även när den unga personen har någon form av utbildning i botten, t.ex. en omvårdnadslinje på gymnasiet, men behöver en introduktionsperiod med extra utbildningsstöd på arbetsplatsen för att klara av arbetsuppgifterna på ett fullgott sätt. Det är viktigt att kommunen i egenskap av arbetsgivare arbetar för en större lönespridning i yrken som har en mycket sammanpressad lönestruktur och verkar för att särskilda ungdomsavtal införs för unga.