Ensamkommande flyktingbarn

Många av de barn som föräldrar sänder i väg och som kommer till Sverige har varit med om krig. Det är till närmaste 100% unga män som kommer. Nästan inga flickor skickas iväg, utan de måste stanna kvar i våldet, med de risker som detta medför. Familjerna sänder iväg sina söner för att de ska komma undan kriget. Många av dessa unga män har traumatiska erfarenheter från krig, där de sett nära anhöriga misshandlas och dödas. En del av dem har själva varit krigare från unga år. Många har i det närmaste ingen skolgång. Deras värderingar och attityder är inte de som är godtagbara i ett demokratiskt och jämställt samhälle.

De söker trygghet och en möjlighet att utvecklas. De behöver hjälp med att bearbeta sina traumatiska upplevelser. De behöver utbildning. De är från sin familj som tidigare har gett dem rättesnören att leva efter. När dessa ungdomar lämnar sitt land är de hänvisade till varandra. Att ta hand om dessa unga kräver expertis. Deras landsmän som redan bor i Sverige vågar inte låta den bo hos sig, speciellt inte om de har egna barn och särskilt då flickor.

För kommunen är det ett stort ansvar att ta emot dessa unga. När de kommer måste vi först ta reda på vad de varit med om. Vilken psykisk stabilitet de har. Vi ska säkerställa att vi har kompetens som kan hjälpa dem över sina traumatiska upplevelser. En del blir aldrig fria från krigets fasor, utan är farliga både för sig själva och för andra. De har otroligt mycket utbildning att ta igen. Målsättningen är att även dessa flyktingar på sikt ska ha egen bostad, arbete och integreras i samhället. Vägen dit är lång, och många bakslag blir det. Misslyckanden drabbar såväl individ som samhället. Vi har under många år tagit emot dessa flyktingar och har förbundit oss att ta emot ännu fler de komman de åren. Glädjande så ligger Upplands-Bro bra till när det gäller integration. Vi är rankade som 2 i Stockholms län och 10 i Sverige när det gäller integration och med att lyckas få nya svenskar att komma in i samhället och hitta jobb.

Jag bodde på Balkan under ett och ett halvt år och jag såg med egna ögon vad krig ställer till med i ett samhälle. Hur människor som innan var vänner, blir fiender. Vilket pris inte minst kvinnor och flickor får betala. Personligen kan jag känna frustration över att familjerna inte väljer att även försöka rädda sina flickor undan krigets fasor. I ett krig är flickor lika mycket offer som pojkar, bara på ett annat sätt.